torsdag, januari 25, 2007
Vet inte vad jag ska säga
Jag vet inte vad jag ska säga. Min bror kommer till mig och säger att han inte längre vill leva så här. Jag blir förstås orolig. Jag ser hans smärta och vill ta bort den, men jag vet inte hur. Jag förstår honom mycket väl. Han är tre år äldre än jag och har kämpat med detta lite längre än jag och ibland känns det hopplöst. Men jag vet inte vad jag kan säga eller göra för att göra det bättre. (Han får redan hjälp av en psykolog.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Blir ändå glad att han verkar kunna prata med dig. Att han säger hur han känner till dig istället för att hålla allt inne.
Jo, bättre att han säger det, stället för att hålla allt inne. Ofta hjälper det lite bara med att säga hur man har det. Jag är ganska dålig på det, men bloggen hjälper mig, så tack för att det finns någon som lyssnar.
Det viktigaste är nog att han kan komma till dig och prata, att känna att du finns där för honom.
Hej! Jag är och min syster är barn till vår alkolistiske pappa. Vi är 16 och 18 år. Vi bor här varannan vecka och vet inte vad vi ska ta oss till. Ibland vill man bara sjunka genom marken och försvinna. Han kränker och sårar oss. Min syster vill flytta men hon vill inte lämna min ensam. Hur komm dinn pappan ur alkolismen?
Snälla svara!
En gång grälade vi alla där hemma. Som vanligt handlade det om att pappa drack. Jag frågade honom rakt ut om han skulle fortsätta dricka tills han dör. Han svarade: Ja.
En dag då han hade nått botten, inte hade någon eller något kvar, och mådde fruktansvärt dåligt, då såg han ingen annan utväg än att sluta dricka. Han hade att välja mellan graven och ett nyktert liv. Han valde det andra.
Han kom in på ett behandlingshem och sen dess har han varit nykter. Före det var han alkoholist i nästan 30 år...
Kan ni bo någon annanstans än hos din pappa? Tycker inte att ni ska tvingas bo hos honom.
Skicka en kommentar