Stress

Jag klarar inte av lika mycket stress mer. Jag nådde min gräns och sedan dess klarar jag inte av något mera. Nu bara gråter jag igen. Jag måste lämna in min avhandling i slutet av veckan. Klarar jag av detta? Jag vet inte, men jag vet att jag måste försöka, även om jag inte får något stöd. Jag skulle vilja kunna lita på någon annan, men just nu kan jag inte ta risken. Risken är för stor att jag blir besviken och för mycket står på spel. Hela min utbildning. Men det kommer nog att bli bra. Jag kan i alla fall lita på mig själv numera.

Går det att reda upp sitt liv hemma?

Hej igen!

Jag har bott hemma sen i maj. Jag bodde i München innan, men flyttade hem då jag mådde så dåligt. Ska stanna i Finland nu och så snart jag är klar med studierna och får ett jobb flyttar jag. Jag bor med min mamma och min syster som är 10 år yngre.

Min mamma hälsar ibland på min pappa för att se hur han mår. Jag sa åt henne sist att jag inte tycker om det, eftersom jag blir så stressad av det, men hon tog det inte på allvar. Det känns som att jag vore tonåring igen nu då jag bor hemma. Önskar att jag hade en egen lägenhet. Samtidigt ska jag vara tacksam över att jag får bo här så länge tills jag rett upp mitt liv.

Jag vet inte om det går att reda upp livet när jag är kvar hemma?