Hej igen, länge sen sist. Det har hänt en hel del i mitt liv på sistone. Min ex-pojkvän har varit på in på behandling och har varit nykter i snart två veckor. Jag tror inte att han kommer att klara det någon längre tid, men jag hoppas ändå för hans skull.
Jag själv kommer högst antagligen att få möjligthet att gå på psykoterapi. Det blir tidigast till hösten. Igår var jag till en psykiater som skrev ut en rekommendation till FPA, vilket betyder att jag kanske får stöd från PFA och då kostar det mig bara 5 euro per besök. Det skulle normalt kosta 50 euro per besök då man går privat. Jag kommer att gå två gånger i veckan under ett års tid och gå igenom min barndom och försöka reda upp alla trauman jag haft. Jag hoppas att det kommer att ge mig något. Nu om någonsin är det tid för mig att gå igenom allt. Jag har jobb och är fri och ledig. Inga barn, inga förpliktelser eller någon annan att ta hand om. Möjligheterna till ett "normalt" liv och fram för allt "normalt" tänkande och resonerande är oändliga.
Bara det att jag var hos psykiatern en halv timme igår ledde till att jag drömde jag en mardröm om min barndom.
Min dröm: Jag kom hem gående tillsammans med min mamma. Mamma hade flyttat tillbaka in med pappa. Där hemma stod pappa vid spisen, min mormor satt i gungstolen och min lillasyster, som var ca två-tre år stod vid köksbordet. Mamma och pappa började gräla. Mamma sa att pappa hade använt fel slev vid matlagningen, en sån slev går sönder då man rör om i grytor med den! Grälet var i full gång. Den egentliga orsaken var att mamma märkte att pappa hade börjat dricka igen. (Han brukade alltid dricka när han lagar mat.) Mormor satt i gungstolen och log. Hon låtsades som ingenting. Lillasyster kom springande till mig med gråten i halsen och jag kramade om henne. Jag blev riktigt arg på mina föräldrar och sa till dem att jag inte skulle stanna där. Jag hade trots allt en egen lägenhet att gå till. Inte en sekund till skulle jag stanna. Lillasyster skulle jag ta med mig också!
Från drömmen minns jag också att mamma ledde en cykel när vi gick hem. Det låg snö på marken och var halt. Cykeln var full med saker, många kassar hängde på styret och kläder hängde över cykeln. Mamma hade väldigt tungt att gå. Jag själv bar ingenting. Jag tror att jag var arg på mamma och lät henne bära allt. Hon klagade inte men jag hade jättedåligt samvete. Jag ville hjälpa henne, men samtidigt både protesterade jag och skulle inte ha orkat.
Jag har inte drömt om barndomen på länge och jag var helt skakig när jag vaknade. Tänk att det finns så mycket undangömt i bakhuvudet.
