Min psykolog gjorde ett förslag. Träffa pappa. Fråga honom allt jag behöver ha svar på för att själv börja må bra igen. Är det ett bra förslag? Jag vet inte...
Han var inne på behandling i juni. Han klarade av det i fyra veckor. På sista dagen avbröt han behandlingen. Jag skulle ha gett honom en chans, men då det blev som det blev, fick han ingen chans. Jag bröt kontakten med honom.
Han dricker inte ännu (otroligt nog), går antagligen omkring i torrfylla. Frågan är om jag skulle få ut något av att träffa honom och ställa alla de frågor som jag funderar på:
Har du insett vad ditt drickande har ställt till med?
Skulle du vilja ha kontakt med mig?
Hur skulle vår relation se ut?
Vad hade du tänkt göra för att få det att fungera?
Det skulle vara lättare om han skulle dricka. Då skulle det vara helt klart: ingen kontakt. Men han dricker inte. Han försöker. Men han insåg inte. I alla fall inte under behandlingen. Så det är lite konflikt i min hjärna. Han klarade inte av behandlingen, men han har inte börjat dricka igen. Suck.
Ska fundera på saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar