Idag var för första gången på länge en bra dag. Inte en dålig dag som vanligt. Jag orkade göra saker.
Jag skäms för att berätta. Men jag har lärt mig att det är det som sådana som jag känner - skam. Min pappa är alkoholist och efter allt som hänt mår jag mycket dåligt. Jag trodde jag var starkast av dem alla och att jag skulle klara mig ur allt utan större men - jag hade fel.
Jag hade så fel. Nu sitter jag här med depression, ångest, overklighetskänslor, har hemska humörssvängningar och känner att jag går i den dimma. Jag blir rädd och tror att jag är knäpp. Och sen inser jag igen. Det är inte mitt fel. Allt, ALLT, har att göra med alkoholen.
Det är en lättnad att ha insett.
2 kommentarer:
Hej. Jag sökte efter "overklighetskänslor" på Google och kom hit. Till detta inlägg. Jag lider också av ångest, dygnet runt. Och overklighetskänslor. Jag har haft det så länge, så jag kommer inte ihåg hur det kändes att vara "normal" igen. Jag är så förvirrad, och jag är övertygad om att jag är ensam i hela världen med att känna att man inte finns. Så känner jag hela tiden. Overklighetskänslor.
Det hade varit trevligt om vi kunde snacka eller något, jag har ingen att snacka med alls. Faktiskt.
Aja, du kan strunta i mig, du behöver inte svara om du tycker jag är jobbig.
Hoppas du lyckas med att bli bättre iallfall.
Du är inte ensam i hela världen...Och jag tycker verkligen inte att du är jobbig. Det är svårt att förklara för andra hur det känns med dessa overklighetskänslor, men det är väldigt obehagligt. Tidigare hade jag dem varje dag, men nu kommer de mera sällan, så det kan bli bättre. Man måste tro att det blir bättre..
Skicka en kommentar